Kom till tågstationen. ALLA tåg skulle tydligen gå från samma spår som mitt skulle gå. Försenade var de. Och jag kände att det här blir förra-fredagen-infernot all over again. Ville grina, men hann inte förrän de bytte spår och vi kom iväg endast en kvart försenade.

“Det kör vi förhoppningsvis in” meddelade lokföraren.

Om det inte hade varit för det där långsamma X2000-tåget framför oss, de trasiga spåren, omvägarna och slökörningen.

Men efter Hallsberg skulle det vara problemfritt och vi började få upp lite fart. Tills:

“Vi kommer att göra en hastig inbromsning sÃ¥ hÃ¥ll i eventuella kaffekoppar.”

Tvärnit.

Tystnad.

Sen:

“Jaaa… Vi har alltsÃ¥ kört pÃ¥ en älg.”

Spontan reaktion från passagerarna i vagn 14: Gapflabb.

Konduktören skyndade svettigt förbi med ett par trädgårdshandskar medan lokföraren meddelade att de skulle gå ut och se om de kunde reparera.

Själv tänkte jag på hur det är när man slickar på lyktstolpar när det är minusgrader och undrade hur lätt det är att skrapa bort en påkörd älg från ett minusgradigt tåg.

Mats har såhär i efterhand meddelat att det förr till och med satt yxor framme på loken så att man skulle kunna hugga bort saker man kört på.

Hur som helst. Till Karlstad kom jag, om än en timme och sju minuter för sent. Bättre det är förra fredagen, då jag efter sex timmars vidrig väntan gav upp och tog tåget dagen där på.

P.s. Har inga hard feelings angående gårdagen. Tågpersonalen var verkligen fantastisk. Mestadels på grund av att de hela tiden rapporterade och informerade om vad som hände. Varför vi åkte sakta, varför vi stannade, hur vi låg till tidmässigt och vilka anslutningar som hade fixats åt dem som skulle vidare. Bra grabbar!