En kille har alltsÃ¥ skapat –>varningsklistermärken<– för journalistisk text.

Hur Erik tycker att vårt förhållande är för det mesta:

Härifrån

Jag vet inte HUR länge jag undrade varför det lös ett krokigt K i toppen av rödljusen vid övergångsstället här i närheten.

Tydligen påstås det vara en hand som trycker på knappen på den lilla lådan på rödljuset.

Seat savers.

Erik funderar pÃ¥ om vi skulle ta och gÃ¥ dit i kläderna vi hade pÃ¥ oss när vi lyssnade pÃ¥ Sum 41 och hoppas att de Ã¥ldrats med värdighet. Men sÃ¥ kan man tycka att “Sum 41 är lite som Estonia. Man borde bara lÃ¥ta det vara.”

Saker som gick på tv förr:

…ta med sin elefant in liksom.

1.

Kö. I TJUGO minuter.

2.

Pensionär i röd läderjacka placerar armbåge i min rygg och trycker till. Upprepade gånger i minuten i tjugo minuter.

3.

Kassörskan, som hanterat dagens alla kunders pengar, petar sig i näsan och tar sedan min tepåse och lägger i tekoppen. Tekoppen som dessutom visar sig innehålla en ögonfrans. Inte min.

4.

Alla sittplatser är upptagna, vi får sitta på kuddar på gatan.

5.

Eftersom vi sitter på kuddar är våra öron i höjd med munnarna på de enerverande treåringar som springer runt och tutar med låtsasvuvuzelor.

6.

Ett barn slänger sig raklång tre centimeter från min besudlade tekopp och VRÅLAR. I MINUTER!

7.

Pensionären med läderjackan får bra sittplats.

8.

Getingarna hittar mig.

9.

Vi går.

Flygh tipsade mig om det här nyhetsklippet: